svalmarkskan

Nu är jag på landet hos min mamma. Då blir det inget sminkande. Eller det lilla som blir är inget kul att fota. Men jag gör mycket annat kul. Jag försöker umgås så mycket jag kan med min familj, speciellt med de två yngsta. Mina underbara syskonbarn! Vem kan låta bli att bli glad när man träffar dem? Inte jag. Jag och Liam, 5 år, spelade kinaschack. Liam vann, inte överlägset, men han vann. Jag vet inte hur, jag vet inte varför, men han vann. Är det någon som kan reglerna som kan förklara hur och varför han vann? Ingen av oss kunde dem, så det var svårt för mig att säga att han inte vann. Jag vet ju inte hur man vinner och i och med det inte heller hur man förlorar. Sedan så gjorde vi pussel. Liam målade en gul buss och klippte sönder till oigenkännlighet. Bra pussel, lite avancerat. Jag målade en gris med en pedagogisk bakgrund. Den hade en horisont, inget mellanrum mellan marken och himlen. Liam var inte imponerad och undrade bara varför gräset nådde hela vägen till himlen. Ja, allt har sin tid... Än så länge så ska det tydligen finnas något vitt mellan himlen och gräset. Är det någon som vet vad detta vita är? Många frågor ställs när man umgås med en klok femåring. Det är enklare med Kasper. Han frågar inget. Men han skriker. I affären fick jag stränga förhållningsregler att inte skrämma honom. Jag förstår inte hur han kan bli rädd för sin egen moster?